SPI bildades 1987 i Malmö som ett lokalt pensionärsparti och är ett demokratiskt tvärpolitiskt parti med uppgift att tillvarata pensionärers och blivande pensionärers intressen.
Med pensionär avses både sjuk-, handikapp-, änke-, deltids-, förtids- och ålderspensionär.
I Sverige finns idag nästan 2.000.000 röstberättigade pensionärer.

PRO, SPF, SPFR som har en lång erfarenhet av de frågor som berör pensionärskollektivet och som gör ett utmärkt arbete när det gäller att aktivera medlemmarna, både fysiskt och psykiskt, har ingen politisk status.

SPI jämförs ibland med enfrågepartier eftersom vi talar mycket om pensionerna. Det är vi inte, men pensionerna är en viktig fråga i vår politik.
Pensionen är en lön, inarbetad under vårt yrkesverksamma liv, men avsedd att betalas ut efter pensionering.
Pensionernas realvärde har sänkts i flera omgångar beroende på statens ekonomiska kriser. Pensionärerna har därigenom förlorat tusentals kronor per år!
Eftersom pensionärer inte har någon fackförening eller liknande finns inga starka påtryckningsmedel mot dessa beslut.
Man kan bara i fantasin fundera över hur det hade gått om regeringen beslutat sänka LO-kollektivets årslöner med tusentals kronor?

Löntagare fick under 90-talet en genomsnittlig löneökning på 4% per år, pensionärer fick 0,8%!

40-talister ni når, eller har nått tröskeln till pensionering och måste nu titta på er situation och sätta er in i det nya pensionssystemet.

  Skola/Utbildning

Den socialdemokratiska skolpolitiken var inte lätt att förklara och gick fullständigt i väggen. Var fjärde elev lämnade skolan med ofullständiga betyg.

Var tionde elev gick ur skolan med så dåliga betyg att de inte var behöriga till gymnasiets internationella program.
Verkligheten var faktiskt ännu mera dramatisk.

Flera undersökningar visar att ytterligare 5-15 % av eleverna visserligen var godkända men trots det saknade elementära färdigheter i att läsa och skriva.

Det är uppenbart att det inte räcker med att byta skolminister - det behövs en totalt förändrad skolpolitik!

En politik som fokuserar skolan på huvuduppgiften: att lära ut kunskap!
Lärarna måste få stöd för att upprätthålla den ordning och reda som är nödvändig i skolan.
Eleverna måste få möjlighet att utvecklas som individer och med möjlighet att hantera inlärandet i sin egen takt.

Det tar olika lång tid för olika elever att lära sig samma sak. De som har kapacitet att gå snabbare fram bör få möjlighet att göra detta.
Det måste vara skolans uppgift att skapa förutsättningar för att elever skall uppnå goda studieresultat efter egen förmåga och att ge eleverna omdömen i form av betyg.

SPI tar klar ställning för en genomgripande förändring av den svenska skolan.
Kravet på kunskaper skall återupprättas. Det är inte rimligt att hela tiden sänka kunskapskraven av rädsla för att eleven skall känna sig misslyckad.

Lärarnas makt över skolan måste återerövras och ges tillbaka till en välbildad lärarkår.

  Hälso- och sjukvård

Stora förändringar har skett inom hälso- och sjukvården. Vårdtiderna på sjukhusen förkortas ansvaret läggs över på primärvården som dessutom har stor brist på läkare.
Den nuvarande satsningen på primärvården för att befolkningen i mindre utsträckning skall vända sig till sjukhusen fungerar inte.

Primärvården har stora brister framförallt vad det gäller tillgänglighet.
Det är svårt att snabbt få en tid på en vårdcentral och följden blir att människor istället vänder sig direkt till sjukhusens akutmottagningar.

Primärvårdens möjlighet att tillgodose befolkningens behov måste utökas.

Antalet vårdplatser uppgick 1975 till 136.000 stycken år 2000 var antalet 32.000!
När den otillräckliga personalen inte klarar av patientvården, tvingas sjukhusen stänga avdelningar och bristen på vårdplatser blir skriande.
Långtifrån färdigbehandlade patienter skrivs ut och människor i trängande behov av vård kan inte tas in.

SPI arbetar för att kommunerna tar över ansvaret för primärvård, barnavård och äldrevård.
Landsting och regioner avskaffas på sikt.
Om staten tar över ansvaret för samtliga sjukhus ger den kommunala beskattningen utrymme till att stärka den kommunala självstyrelsen.

  Äldrevården

Kommunerna har under en lång följd av år tvingats göra åtstramningar som drabbat äldreomsorgen hårt.

En trygg ålderdom där alla som så önskar får bo kvar hemma - eller i ett boende där man så långt möjligt, själv får styra sin vardag, är en av grundtankarna i en bra äldreomsorg.

Åtstramningar i kommunernas ekonomi har gjort att äldrevård till största delen handlar om medicinsk omvårdnad och har stora brister vad gäller social omsorg.
I varje kommun finns en medicinskt ansvarig sjuksköterska, men det saknas ansvariga för den sociala omsorgens kvalitet.

Behovet av omsorg är stor bland de äldre, men personalen räcker inte till.

Sveriges kommuner står inför sin största utmaning någonsin när det gäller rekrytering av äldrevårdspersonal.
Stora pensionsavgångar, flera äldre och dålig framförhållning gör att kommunerna kommer att få mycket svårt att värva den personal som kommer att behövas.
Mycket tyder på att många kommuner inte har någon strategi för att behålla och höja kvaliteten inom äldreomsorgen.

Inom en 10-årsperiod kommer det att behöva anställas närmare 150 000 personer bara inom äldreomsorgen.

Befolkningen åldras snabbt som följd av minskande födelsetal och ökad medellivslängd.
Efter år 2010 förväntas den så kallade äldrekvoten öka dramatiskt. Andelen 80 år och äldre kommer att utgöra c:a 8 % av befolkningen, i dag är den siffran drygt 4 %.

Den stora gruppen 40-talister - över 1,2 miljoner personer - lämnar de närmaste åren arbetslivet. Denna grupp ställer stora krav på service, boende, personal, omsorg och vård när de blir riktigt gamla.

Sammantaget innebär det att vi med stor säkerhet kan påstå att den åldrande befolkningens behov och krav på vård och omsorg kommer att kraftigt göra sig gällande.
Vi blir friskare och friskare, men kraven på god omvårdnad blir tyngande med tanke på de stora äldregrupperna.
Det är ju huvudsakligen under människans sista levnadsår som de stora vårdkostnaderna uppstår.

Helt avgörande för hur dessa kostnader för vård och omsorg ska kunna klaras är att vi får en god ekonomisk utveckling i kommunerna. Det fordras en stark tillväxt och ett stabilt skatteunderlag.

Men hur?
Dålig arbetsmiljö, stress, dåliga löner och stora brister i organisationen. Det är så många arbetstagare upplever sin situation i dag.
De flesta svenskar vill sluta arbeta tidigare, 80 % före 64 års ålder, 30 % önskar gå i pension redan vid 59 års ålder.

Personalbristen är redan i dag stor både inom sjukvården och äldreomsorgen.
Hur ska äldrevården klara tillgången på personal inför framtiden?

Kvaliteten inom äldreomsorgen avgörs av personalens kompetens, erfarenhet och engagemang, samt av en bra arbetsorganisation.
Om ingenting görs nu ökar risken att de fåtal unga som finns inom äldreomsorgen kommer att lämna sitt arbete för att få högre löner och framförallt heltidsarbete någon annanstans.

Dessa problem måste diskuteras.
Kan samhället tillgodose och sörja för alla medborgares ålderdom?
Kan en äldrevårdsförsäkring lösa de problem vi ser framför oss?
Kan ett alternativ vara att utveckla den modell som finns i dag med kommunal skattefinansiering?
Förslaget med maxtaxa är en viktig del i dessa tankar.

SPI kräver att sjukhem och ålderdomshem med inbyggda läkarresurser återinförs - och inte kopplade till så kallat särskilt boende.
Att avgifterna för sjukhem, ålderdomshem och hemtjänst fastställs enligt en enhetlig, nationell norm.

SPI kräver också att hemtjänsten organiseras så vitt möjligt med personliga vårdgivare som arbetar på likartat sätt som anhörigvårdare och menar att utbildning för personal i demenssjukvård måste prioriteras.

  Pensionerna.

Om de ursprungliga pensionslöftena hade hållits hade pensionerna idag varit 10 % högre än de är.

Basbeloppen har inte räknats upp till verklig nivå och staten har under de ekonomiskt svåra åren undanhållit pensionerna för att klara av budgetsaneringen.

Staten har inte tagit hänsyn till ett avtal från 1959 om ATP-reformens genomförande som utlovade att den allmänna pensionen, folkpensionen och ATP skulle vara värdebeständiga och följa prisutvecklingen.

Regeringen har förvaltat våra pensionspengar illa.

Istället för att placera pengarna klokt och uppnå en avkastning på c:a 10 %, vilket inte varit någon omöjlighet under de goda fond- och aktieåren, så har våra pengar förvaltats med en ränta på c:a 3-4 %.

På grund av dessa manipulationer har varje, enskild pensionär under 90-talet gått miste om c:a 70 000 kronor vilket motsvarar en extra månadsutbetalning per år.

Våra farhågor är stora att det nya pensionssystemet är underfinansierat och att svångremmen kommer att dras åt ytterligare vid en lågkonjunktur och detta kommer att innebära ännu lägre pensioner.

ATP-fonderna har urholkats med sammanlagt 258 miljarder kronor.

SPI arbetar för att den värdeminskning av pensionerna som blev resultatet av riksdagens retroaktiva beslut skall rättas till och återställas.

  Fastighetsskatt.

All skatt på boende betalas med redan skattade pengar.

Regeringen har genomfört en procentuell sänkning av fastigheternas skattesats från 1,5 % till 1,2 %, men på grund av de höjda, på sina håll chockhöjda taxeringsvärdena så innebär det i realiteten en skatteökning för de flesta fastighetsägare.

Det är inte rimligt att en person som sparat och betalat av sina lån för att få ett billigt boende på äldre dar, nu som pensionär, istället får en pressad ekonomi på grund av höjt taxeringsvärde och därmed höjd fastighetsskatt.

SPI arbetar för att fastighetsskatten skall tillföras den kommun där fastigheten är belägen, att den baseras på ett rättvisare underlag och på sikt helt avskaffas.

  TV-avgift.

Alla innehavare av en tv-apparat skall betala en så kallad apparatavgift.

Radiotjänst i Kiruna har bildats för att driva in dessa avgifter. En jättelik och mycket dyrbar administration som lägger ner massor med pengar och arbete för att utföra kontroller och försöka hitta avgiftssmitare eftersom det är långtifrån alla innehavare som betalar.

De svenskar som inte har tv-apparat torde vara försumbart i dagens Sverige, varför tv-avgiften kan betraktas som en obligatorisk avgift för alla medborgare.

Om radio- och tv-kostnaden bakades in i statsbudgeten och avgiften togs ut på skattsedeln skulle detta innebära stora besparingar. De höga administrativa kostnaderna för indrivning av avgifter och kostnaderna för så kallad pejling skulle kunna sparas in.

SPI arbetar för att tv-licensen i sin nuvarande form avskaffas.