Vet Du att regeringen systematiskt håller på med att tömma våra ATP-fonder
genom medvetna beslut som för över pengar till andra ändamål än pensioner?
Blir det något kvar till Dig?
Pensionärernas köpkraft har urholkats rejält från början av 90-talet medan
löntagarna har kompenserats för kostnadsstegringar. Var tog alla fagra
löften vägen?
Löntagarna har fackföreningar som tillvaratar deras intressen. Delta gärna i
pensionärsorganisationernas verksamhet för gemenskap och förströelse men låt
SPI, som är ett politiskt parti, bli Din ”fackförening”.
Pensionärerna representerar c:a 25% av valmanskåren och kan därför bli en
maktfaktor om vi förenar oss och väljer SPI i nästa val.
Nu lägger vi grunden till kommande valrörelse 2014 där vi skall göra
pensionärerna synliga och inte som nu låta oss nonchaleras. Vi behöver
medlemmar som kan framföra vår sak i det kommande arbetet i valen till
Kommunfullmäktige, Landsting, Riksdag och Kyrkan.
Därför är Du välkommen som medlem och väljare i SPI.
Dags för en äldrerevolt!
”Sverige är världsbäst på att diskriminera äldre”. Så skrev Jerzy Einhorn –
under 25 år chef för Radiumhemmet i Stockholm – i sina memoarer.
Journalisten Ludvig Rasmusson uttrycker sig på liknande sätt i sin bok,
Åldersupproret, (hösten 2005): ”Ingenstans i världen är man lika negativ mot
äldre som i svensk politik, teve och press. Attityden är: håll till godo med
era pensioner och stör oss inte”.
I Sverige hålls alltså äldre personer undan från ansvar och inflytande.
Riks-dagspartierna har rensat ut dem från valsedlarna.
De äldre ärförbrukade och behövs inte längre. Betecknande var den förre
socialdemokratiske partisekrete-rarens svar på frågan varför partiet inte
längre nominerar äldre: ”Riksdagsarbetet är ett heltidsarbete som inte
lämpar sig för pensionärer”. Däremot anses riks-dagsmän i 25 – 30-årsåldern
kunniga, erfarna och mogna nog för att fatta beslut om pensioner, långvård,
demensbehandling och smärtlindring i livets slutskede.
Var fjärde väljare är över 65 år. Om de skulle få en representation i
proportion till andelen i valmanskåren skall det finnas 80 personer över 65
på valbar plats. Pensionärerna som grupp kommer således också efter valet
2010 att sakna talesmän i den församling där besluten om deras villkor
fattas. 341 riksdagsmän kommer alltså också i fortsättningen att bestämma
om pensioner, vård och omsorg, något som vi redan sett resultatet av.
På tio år har pensionerna ökat med 10 %, de yrkesverksammas löner med 50
% - och riksdagsmännens egna arvoden med 80 %. I år höjs pensionerna med i
snitt 50 kronor per månad medan lönerna ökar med 200 – 300 kronor. Och
socialministern har deklarerat att det inte finns några pengar att höja
pensionen under den kommande mandatperioden heller.
Tyvärr finns det inte mycket att hoppas på vid ett maktskifte heller.
Alliansen har ju infört ett jobbavdrag, vilket innebär att de som arbetar
ska få en dryg tusenlapp mer i plånboken varje månad. Reformen ska kosta 40
miljarder och betalas av bidragstagarna, dvs de arbetslösa, de
sjukskrivna - och pensionärerna som kan räkna med 700 kronor mer i månaden i
skatt för att samla ihop till de 40 miljarderna.
Hur länge ska Sveriges pensionärer finna sig i att ständigt bli
diskriminerade och förbigångna, ständigt se sina ekonomiska villkor
försämrade? Finns det något sätt att höja rösten och protestera? Ja. Det
finns ett sätt att markera sitt missnöje med det sätt riksdagspartierna
behandlar de äldre.
Lämna ditt gamla parti
anslut dig till SPI.
